Vad är äkta hussvamp?
Hög fuktighet och tillgång på organiskt material är en förutsättning för den absolut farligaste virkesförstöraren - äkta hussvamp, Serpula lacrymans. Den kan själv tillföra fukt till en konstruktion och på så sätt skapa sina egna förutsättningar för sin utbredning. Vid rätt förhållanden (30 procent fuktkvot i virket och + 20°C) växer hussvampen snabbt, ända upp till 6 mm per dygn.
Hussvamp växer till en början ytligt på virket med ett vitt flockigt mycel. Så småningom övergår mycelet i ett hinnliknande överdrag, som kan bli smutsigt gulgrått till färgen. I denna mycelhinna bildas strängar, vanligen 3-4 mm tjocka. Med hjälp av strängarna kan svampen sprida sig över stora ytor.
Vid nedbrytningen av virket utsöndrar hussvampen bland annat en syra, oxalsyra. För att överleva måste svampen neutralisera denna syra med hjälp av kalk. Därför förekommer ofta hussvamp i anslutning till skorstenar och andra murverk.
Hur drabbas våra hus?
Det gemensamma för alla arter av brunrötesvampar är att de bryter ner virke genom en komplicerad biologisk process. Rötan de orsakar kallas för brunröta men också för krympningsröta, eftersom virket krymper och spricker sönder i form av kuber. Virket brunfärgas, blir sprött och går lätt att smula sönder.
Vid krympningsröta förstörs cellulosan medan ligninet (vedämnet) förblir mer eller mindre intakt. Det innebär att hållfastheten i byggnadsvirket försämras kraftigt. Ett angrepp som ser obetydligt ut kan exempelvis betyda att hållfastheten är halverad.
När svampen bryter ned virkets cellulosa kan den transportera fukt bland annat från marken där den ofta har sitt ursprung, ibland långt ifrån den skadade konstruktionen. I fuktig atmosfär avsöndrar svampens mycel klara droppar av rent vatten, vilket har gett svampen dess latinska artnamn (lacrymans = den gråtande).